Berlinhelg med Berghain!

Jag och Back har som årlig grej att göra en resa ihop. Förra året tog vi oss an Köpenhamn. I år gick resan till underbara Berlin.

På fredagen vid ca 13-tiden möttes vi upp utanför vårt hotell, Industri Palatz, som ligger 100 meter från East Side Gallery (muren). Hotellet ligger på östsidan i Friedrichshain, men det är på gränsen till väst och Kreuzberg. Så bättre läge än så kan man knappas få om man vill bo i navet vad gäller barer, klubbar och gött häng. Jag och Back är ju farsor och lever någorlunda lugna liv nuförtiden, så utforska Berlins nattliv var ju ett måste då tillfälle gavs:)

Men innan vi tog oss an feta klubbar begav vi oss till Turkish Market i Kreuzberg. Då det inte låg speciellt långt ifrån vårt hotell bestämde vi oss för att gå. På vägen passera vi grym graffitikonst längst med de gröna och beväxta gatorna. Det är otroligt mycket träd och buskar på gatorna i Berlin, vilket ger en väldigt fin och härlig stadskänsla. Det är något andra storstäder borde ta efter mer, plantera stadens gator.

Väl framme vid marknaden, som hålls varje tisdag och fredag, kollade vi i stånden där tyger, kryddor, frukt, grönsaker, turkisk mat mm krängdes längs med kanalen. Att det var en populär marknad råder ingen tvekan. För mycket folk var det i det fina vädret. Lite kryddor inhandlades och sen fick det bli en riktigt go kall bier på en uteservering i närheten.

 

Om det är något folk förknippar Berlin med så är det nattlivet. Det finns otroligt många coola barer och klubbar i hela stan som ligger på övergivna industritomter och lokaler. Det är också en stor anledning till att klubbfolket vallfärdar hit; det är fortfarande hyfsat billigt att bo här, och klubbarna är öppet till morgonen därpå. Plus att det är jävligt bra ställen med feta Dj:s och ball inredning. Det är slappt och avskalat fast ändå väldigt genomtänkt interiör.

Fredagskvällen började på Michelberger Hotell som låg väldigt nära vårt hotell. Michelberger Hotell ska vara ett av de trendigaste ställerna i Berlin  nu, och det är i deras bar många hänger. Det var vi tvungna att kolla in. En rätt jobbig typ (vi trodde han var amerikan men det visa sig vara en dansk herre) hade en väldigt färgglad outfit, och det var det främsta som stack ut . Visst, det var en cool bar, och dem hade sitt egna öl, men det var tidigt på kvällen så det hände inte så mycket där – vi drog vidare istället.

Vi käkade på en Pakistansk krog, det påminde om indisk – fast inte lika gott. Det gick ner iallafall, och vägen ledde oss till Club der Visionaere i Kreuzberg. Att dem i dörren inte var speciellt sugna på turister fick på direkten erfara. När vi inte tilltalde dem på tyska blev det sura miner och kommentaren: ”Are you, tourist?  YES, sa jag, och där trodde jag det var kört, men dem gjorde ett undantag för oss. Tack för det!

En riktigt soft ställe var det också. En slags klubb-båt intill en kanalsluss. Efter att ha sänkt ett par rom och cola gick vi till kvällens sista klubb, Watergate.

Watergate som ligger nice intill floden Spree var ett hak som min bror trodde skulle passa oss. Och det gjorde också. Två sköna dudes som spela fantastisk techno/electro (lyssna själva:  Niconé & Sascha Braemer – Romantic Thrills ) dja hela tiden vi var där. En annorlunda grej i Berlin var att alla dansa mot DJ-båset. Det var ett dansgolv men alla dansa som man titta på en spelning typ. Aldrig varit med om  det tidigare.

På lördagen ville vi kolla in stadsdelen Neukölln, som sägs vara det nya ”inneområdet” i Berlin. Aningen besvikna blev vi dock när vi hamna på den gata som allt kul skulle finnas, och det var helt dött! Inte en butik, bar, affär mm var öppna till en början. Gatan var enormt lång så efter mycket strosande började det ploppa upp lite ställen här och där. Så vi tog en bira.

I Neukölln som är lika stort som Malmö ligger den före detta flygplatsen Tempelhof. Flygplatsen som stängde 2008 är idag en stor park. Alla landningsbanor har bevarats, och på och runt dem, kan idag Berlinare använda den som öppen allmän plats. Vi gick dit och kollade och det var väldigt, väldigt stort.

På väg hem till hotellet stannade vi till och åt en jävligt god pizza-slice med klyftpotatis och vit sparris. Kanske inte de vanligaste ingredienserna på en pizza  – men gott var det:).

På lördagskvällen blev det middag i Friedrichshain med cupfinalen mellan Bayern Munchen-Dortmund på en jamaicansk restaurang, som inte serverade  jamaicansk mat (skumt). Lite stopp på diverse barer, bar det sedan av till stället jag så länge velat besöka, Berghain.

Det finns nog ingen nuvarande klubb i världen som är så omtalad som Berghain. Så mycket historier och förhållningsregler man hade hört om detta ställe – vad det svårt att veta vad som egentligen stämde. Att kön alltid ska vara lång oavsett när man kommer, och att det ska stå en dörrvakt/pointer som ska vara både hård och läskig var två grejer jag hade hört.

När vi så kom dit, så var kön – lång – och det var en märklig tystnad i kön. Ingen sa knappt nåt, folk stod stilla och betedde inte sig som man brukar i en krogkö; då det brukar vara högljutt, skratt och folk som knuffar och tränger sig före. Det var bisarrt lugnt och desto längre fram vi kom i kön desto mer spänt och tyst blev det. Att komma in på Beghain ska tydligen inte heller vara så lätt. Antingen ska man sticka ut på ett märkbart sett eller så ska man se så chill ut som möjligt (vi satsa på chill). Säkert en tredjedel av alla i kön framför oss blev nekade. Att man blev nekade tog alla otroligt bra också, ingen började diskutera eller bråka utan folk valde bara att gå i skam och besvikelse. När det blev vår tur var man på helspänn; skulle man få en nick – vilket betydde varsågod att gå in eller skulle det bli utsläpp vid ett rep. Mannen, legenden, vid dörren titta på oss med sitt tatuerade och piercade ansikte och gjorde inget i typ, 30 långa sekunder. Sen kom nickningen – vi kom in!

Just då var man riktigt nöjd faktiskt, det hade varit så tråkigt att bli stoppad där när hört så mycket om det. Väl inne blev visiterade och dem förklara tydligt: No Photo! Berghain, som ligger inhyst i ett gammalt värmekraftverk från DDR-tiden, är ett techno-ställe med stor dos industricharm. Gamla elskåp, stora kedjor, industrifönster och andra häftiga detaljer ger en cool känsla till den hårt basade techno. Att det ska finnas rum i källarplan där man kan ha sex ger ännu mer mystik, och som sagt – inga foton – det som händer på Berghain ska stanna där, enligt klubbens policy. Det är möjligt att folk har sex där, men vi såg inget iallafall. Man var ju tvungen att kolla:).

På söndagen åkte vi hem, det var välbehövligt efter en hård men grym helg.

/Martin