Här kommer ett utdrag av texter som jag har skrivit och publicerat under åren.
Publicerad i Expressen 2015. Av: Martin Sällström
Malmö är så mycket mer än bara falafel, Malmö FF och ”närheten” till Köpenhamn. Så gör som en lokal Malmöbo – cykla dig igenom staden och uppleva Malmös alla sevärdheter.
09.00 Bo på Radisson
Vakna upp på Park Inn by Radisson i Västra Hamnen. Ett prisvärt trevligt hotell där både gratis wifi och frukost ingår i ett dubbelrum. Så bege er ner till frukostsalen och ät den stora frukostbuffén. Perfekt start på en lång dag. Adress: Sjömansgatan 2
10.00 Hyr cykel
Det kanske smidigaste och lättaste sättet att ta sig fram i Malmö är på cykel. Malmö är en riktig cykelstad, och har också 47,8 mil cykelbana. Med ett plant underlag går det snabbt att ta sig fram, så hyr en cykel. Hösten 2015 kommer Malmö stad erbjuda hyrcyklar runt om i staden, tills dess kan man till exempel hyra cyklar på Travelshop. En heldag kostar från 150 kr och uppåt. Adress: Carlsgatan 4
10.00 Marknad på Möllan
Ta cykeln upp till Möllevångstorget (eller Möllan som det heter i folkmun), där det är marknad måndag – lördag från cirka åtta till tre på eftermiddagen. Bland stånden samlas Malmös alla nationaliteter för att inköpa blommor, frukt och närproducerade bär samt grönsaker. Här får man mycket för pengarna, och pruta går också. Kommer man precis innan stängning kan man dessutom få riktigt bra priser.
11.00 Kaffebaren Möllan
Efter lite torghandel kan det vara gott med en kaffe. I hörnet Ystadgatan/Claesgatan intill torget ligger en av Malmös bästa kaffebarer. Beställ förslagsvis en americano, och slå er ner på en barstol eller på en bänk på utsidan. Adress. Ystadsgatan 9
12.00 Konst på Still Kicking Gallery
I ett före detta garage en bit bakom Malmö centralstation huserar Still Kicking Gallery. Galleriet har bara några år på nacken men har redan ställt ut flera tunga namn. Utställningar med Andy Warhol, Damien Hirst och Olle Ljungström har tidigare visats i galleriet.
Vernissager anordnas oftast, lördagar, från kl.12.00. Kolla deras facebook eller hemsida för nästa vernissage och öppettider. Adress: Vintergatan 17
13.15 Luncha på Spoonery
Efter mingel och konst kan det vara på tiden med något att äta. År 2011 öppnade Spoonery på Östra Stallmästaregatan i Slottsstaden, efter det ha ytterligare två restauranger (Limhamn och Sant Knut) öppnat. Vällagade soppor och långkoksgrytor går att köpa med sig, eller för den delen äta där, för cirka hundralappen. Maten är säsongsbaserad och härligt mättande. Adress: Östra Stallmästaregatan 2
14.00 Upplev Västra Hamnen
Cykla sen vidare ner till Västra Hamnen. Ställ cyklarna och ta en promenad längs med vattnet, blicka ut över Öresund och kolla in Sveriges högsta byggnad, Turning Torso. Stanna till och köp en glass på en av Malmös bästa glassbarer, Dolce Sicilia. Här görs ekologisk glass med siciliansk tradition. Adress: Sundspromenaden 1
16.00 Ta ett dopp på Ribersborgs Kallbadhus
Kallbadhuset som ligger på Ribersborgsstranden har anno från 1898, och har därmed länge varit ett vattenhål för alla badglada Malmöbor. Det finns både herr och dambastu plus en unisex bastu. Med en fantastisk utsikt och omgivning – ta ett dopp och slå dig sen ner i en bastun och hör när stammisarna brer på med sin markanta skånska. Efter bad och bastu kan man dricka en god öl eller ett glas vin i caféet/restaurangen. Adress: Riberborgsstigen
18.30 Middag på Tryne till Knorr
I den lilla lokalen i Gamla Väster driver paret Agnes och Robin vinbaren och restaurangen Tryne till Knorr. Stället slog upp portarna för drygt ett år sedan men har redan blivit en favorit för många Malmöbor. Mitt tips är att prova den blinda avsmakningsmeny som erbjuds för några hundralappar. Väl till det en flaska av ett av de utsökta naturviner som finns i deras digra utbud. Boka bord om du ska äta under helg. Adress: Västergatan 16
21.00 Se en spelning på Grand Öl & Mat
På en undangömd bakgata till möllan ligger Grand. Stället som påminner mer om New York än Malmö öppnande i september igen efter att nya ägare har renoverat och tagit över. Grand, har alltid varit hippt och lockat med ett fint ölutbud och god bistromat. Efter renoveringen ryms numera också en konsertlokal som ska dra band för en mellanstor publik. För konsertprogram, kolla hemsidan. Adress: Monbijougatan 17
Kristina tillhör det tredje könet
Publicerad i Göteborgs-Posten. Av: Martin Sällström
Kristina Nordström är orienterare men hon är också drabbad av ett intersexuellt syndrom. Hon lider av, CAIS, som står för fullständigt androgenokänslighetssyndrom.
– Jag är en genetisk man, men född i en kvinnas kropp. Man kan säga att jag tillhör det tredje könet, säger Kristina.
Vi träffas på Malmö Högskola där hon precis medverkat i en paneldiskussion om könsöverskridande inom idrotten – ett ämne som har aktualiserats efter Caster Semenya vann sitt kontroversiella VM-guld i somras. Hon är sedan en tid tillbaka kassör för Intersexuella i Sverige (INIS). INIS är en stödförening för personer med intersexuellt syndrom i Sverige. De har i dag ca 50 medlemmar runt om i landet. De strävar efter att ge personer stöd och uppmärksamma intersexuellt syndrom i olika sammanhang.
– I dagsläget håller vi nu på att skapa en broschyr som skall skickas ut till barn- och mödravårdscentraler, där syftet är att fånga upp små barn och deras föräldrar. Det kan ju till exempel födas ett barn där det kan vara svårt för läkaren att bedöma barnets könstillhörighet. Det kan vara svårt för föräldrarna och då kan råd och utomstående hjälp behövas.
I Sverige föds varje år cirka tio barn med en oklar könstillhörighet. Det är svårt att ange någon exakt siffra hur många som bär på syndromet, men några tusen tros bära på sjukdomen. Kristina har inte hört talas om att någon svensk elitidrottare har haft det och tror också att mörkertalet inom idrottsrörelsen är stor.
– Det är jag helt övertygad om, det måste finnas personer med intersexuellt syndrom. Jag har dock aldrig stött på det innan Caster Semenya. Det är väldigt svårt att se om någon har det, men vid några tävlingar har jag misstänkt att någon kan ha haft det.
En förklaring till det är att många känner skam och är rädda för hur folk ska reagera. Att just inom idrotten bli betraktad som fuskare kan nog många känna oro för trots att man i vissa fall egentligen inte har några direkta fördelar, menar Kristina.
– Jag tycker aldrig jag har haft någon fördel av att ha CAIS. Man utvecklas inte och får inte samma muskler som en man. Man får kvinnliga former; byst och nästan ett kvinnligt underliv. Man får inte kicken av testosteron för du är androgenokänslig, och har därmed aldrig upplevt att vara överlägsen. Jag har nästan alltid hamnat i mitten i de flesta tävlingar.
I just idrottssammanhang kan det bli ett dilemma att å ena sidan ta hänsyn till den intersexuellas personliga integritet, men å andra sidan uppfylla de medtävlandes krav på att man tävlar under rättvisa former. Av den anledningen är Kristian öppen för den linjen Martin Ritzen, professor i pediatrik, är inne på.
– Man kan göra löpande tester på kvinnor, framför allt på elitnivå. Och finner man kvinnor med onormala testosteronhalter, kan man i så fall ta ett skrapprov i munnen och i så fall erbjuda någon typ av behandling. Men det ska vara frivilligt och under personens medverkan, säger Kristina.
Och bara för att man bär på ett intersexuellt syndrom och har manliga könshormoner behöver man inte gynnas, menar Martin Ritzen:
– Har man en fullständig androgenokänslighet då är man egentligen i idrottssammanhang mycket kvinnligare än kvinnor i allmänhet. Det spelar det ingen roll hur mycket man dopar sig med anabola steroider, för det har ingen verkan. Så Kristina i idrottssynpunkt är den mest kvinnliga man kan ha.
Fakta om syndromet:
Att vara androgenkänslig är ett medfött tillstånd som man oftast ärver från mamman. I sin fullständiga form beror syndromet på en förändring (mutation) av genen för androgenreceptorn (en mottagarmolekyl som krävs för att manliga könshormoner ska fungera). Den är belägen på X-kromosomen. Män har i vanligaste fall en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. Eftersom kvinnan kan ha en normal X-kromosom och en muterad gen innebär det att hon är frisk men bär på anlag för androgenkänslighet. X-kromosomen behöver inte ärvas vidare. Hennes barn löper 50 procents risk att själva ärva sjukdomen (om barnet har XY). I det senare fallet är individen infertil.
Syndromet kan också uppstå på grund av en nymutation, vilket i så fall sker genom att anlagen uppträder hos personen själv första gången. Föräldrar som föder ett barn som utvecklar en nymutation har i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen.
Fakta om CAIS:
Vid fullständigt androgenokänslighetssyndrom (Complete Androgen Insensitivity Syndrome, CAIS) är den yttre kroppsutvecklingen helt kvinnlig. Det är först i tonåren misstankar om diagnosen uppstår när flickan inte får sin mens. Den könsbehåring som finns runt könsorgan och under armar och som normalt kommer i puberteten saknas, eller är mycket begränsad. Vid en gynekologisk undersökning finner man en kort slida, avsaknad av livmoder, äggstockar och äggledare. Manliga inre könsorgan (prostata, bitestiklar och sädesledare) saknas, men testiklar finns alltid och är till synes normalutvecklade. Testiklarna ligger i bukhålan eller i ljumskarna och kan producera normala mängder testosteron men inte spermier. Detta leder, tillsammans med avsaknad av inre könsorgan till infertilitet.
Källa: socialstyrelsen.se
Besök hippa Östra London
Publicerad i Hufvudsstadsbladet.
Brick Lane ligger i Östra London. På senare år har området Brick Lane kommit att bli ett av de hippaste områdena i London. Kreativa själar som musiker, konstnärer, designer trängs med studenter och de lokala bangladeshiska invånarna. Tillsammans bidrar de till en urban och levande plats i Östra London som lockar till sig nyfikna turister och Londonbor.
Det är söndagsförmiddag och Brick Lane Market gör sig beredd på ännu en hektisk dag. Det är vår i London; 10-15 grader, sol och dofter från te och bagels. Från trottoarkanterna hörs rop och ljud från krängglada Londonbor med markant cockneydialekt (Londondialekt). Längs med gatan är det trångt och nyfikna spatserare trängs med klädställen och utfällda dukar där solglasögon, skivor och annan krimskrams tillhandahålls. Brick Lane Market är ett populärt tillhåll på söndagar. En förklaring till detta är att det är endast på söndagar markanden är öppen (ca 09.00-14.00). En annan är att här blandas en härlig mix av människor i symbios av de flera olika mat- och fruktstånden plus allt annat viktigt en loppmarknad har att erbjuda. Markanden i Brick Lane är en av många beståndsdelar som har gjort området till en skön trendig oas i den Östra delen av London.
Så har det dock inte alltid varit. Brick Lane var, som många andra platser i Östra London, en gammal arbetarklassort som slets med fattigdom och slitna tegelbostäder. Efter andra världskriget immigrerades stadsdelen av asiater – mestadels av bangladeshier, som i sin tur tog med sina traditioner kring mat, tyg och vävnadskonst. I början av 90-talet hittade några konstnärer dit av anledningar som billig hyra för sina ateljébostäder, nästan samma typ av renässans som Östra Berlin upplever i dag. Konstnärerna slog sig ner i Brick Lane, stadgade sig och allteftersom har deras kreativa dito inflytta in i kvarteren kring Brick Lane. I dag är det hippt och betydligare dyrare än var det var då, men som konstnärsstudent Robin Seir säger:
– De som flyttade hit för 10-15 år sen bor fortfarande många kvar. Trots att det har blivit hypat och dyrt – bor de kvar och driver sina gallerier här. Upp längs med Red Church Street har du flera gallerier, och till skillnad från flera andra alternativa yrkesmänniskor som har flytt till Berlin så har de bott kvar, vilket jag tycker är schysst och även bevisar alltjämt att London är en speciell plats att både bo och jobba i.
Promenerar man längs med Brick Lane finns det flera mysiga småbutiker, caféer och pubar. Är man ute efter att göra second hand fynd kan man besöka Rokits båda butiker eller Beyond Retro som har fina vintageprylar och kläder (se separat artikel). Ett annat tips är att gå till någon av Bangladeshbutikerna som kränger de populära fem punds tygskorna Plimsoles som även finns i flera olika färger. Är man musikintresserad finns det flera hak att stanna till vid kring Brick Lane. Ett stenkast från norra änden av Brick Lane ligger puben The Old Blue Last, där svenska tjejen Ulrika Linde jobbade ett tag. Är man på jakt att se något band eller någon känd Londonmusiker bör man bege sig dit Ulrika jobbade:
– När jag serverade där hängde och spelade det flera brittiska indieartister som till exempel Bloc party och Pete Doherty, på puben.
The Old Blue Last har också blivit utnämnt av ansedda musiktidningen NME till ”The Coolest Pub in the world”, så för den musikintresserade är detta värt ett besök.
Fortsätter man ner och in på charmiga Fournier Street som är en tvärgata till Brick Lane kommer man till gatan där flera kända konstnärer bor, som duon Gilbert & George och Tracey Emin, – Dessa har båda milstolpar i engelsk konsthistoria, berättar Robin.
– Vill man äta en bättre lunch eller dricka några egenbryggda pints i en lokal med en intressant historia tar man sig upp på motsatta vänstra hörnet av Fournier Street. Där huserar The Ten Bells, etablerat 1753 och är känt för att Jack The Rippers sista offer hängde där, samma natt hon dödades. Troligen var Jack där också med andra offer, säger Robin som jobbar extra på puben.
Av: Martin Sällström
Tips!
Äta: Next, please! Gormar en av de säkert tio kassabiträden som jobbar på Beigel Bakery. Klockan har passerat midnatt och det är fullt tryck på BB där man kan få sig en nybakad bagel och en kopp blaskigt te för en hyfsat billig peng. Stället har öppet dygnet runt och det råder en skön blandning av vägarbetare, lokalbor och trendiga kids när undertecknad är där.
Konst: För den konstintresserade bör man besöka konstgalleri-gatan Red Church Street som erbjuder flera gallerior och vernissager av klass. Bra att veta dock: Vernissagen hålls på torsdagar, oftast första torsdagen varje månad men det kan skifta lite. Mindre gallerier som dessa har ofta öppet från onsdag till och med söndag mellan 12.00 till 18.00. Vernissagen brukar vara mellan 18 till 21. Sen efter är det är det mycket konstfolk och mingel på pubarna The Owl och The Pussycat som ligger på samma gata.
Second hand-shopping: För den som vill införskaffa sig en cool skinnjacka eller en perfekt sliten sammetskavaj bör bege sig till Rokits affärer på 101 och 107 Brick Lane. Annars kan man ta sig till den 5000 kvm stora butiken Beyond Retro; mer än 15000 plagg och accessoarer plus att cirka 500 nya saker anländer varje dag. Beyond Retro ligger på Cheshire Street, en sidogata till Brick Lane, öppet måndag till söndag 10-18.
Livet som fotbollsproffs i Danmark
Publicerad i skoltidningen, Ljungskile Folkhögskola
Under det senaste årtiondet har det blivit allt vanligare att svenska fotbollsspelare valt att spela i vårt grannland Danmark. Vad är det som gör att många av våra bästa spelare lockas dit? Vi drog till Köpenhamn för att undersöka saken.
Det är onsdag morgon och jag sitter på Öresundståget från Malmö Central till Köpenhamn City. Det är många svenska pendlare som sitter bredvid mig på tåget. De dricker sitt take awaykaffe och läser sin morgontidning; de är på väg till sitt jobb på andra sidan sundet.
Köpenhamn har blivit ett populärt tillhåll för svenskar – så även för svenska fotbollsproffs. Staden har klubbarna FCK och Bröndby IF och sammanlagt huserar nio svenska spelare av de femton som spelar i högsta ligan i Danmark. På Bröndbys träningsanläggning finns fem av dem: Samuel Holmén, Mikael Nilsson, Jon Jönsson, Alexander Farnerud och Max von Schlebrügge.
Träningsplanen bakom Bröndby stadion ser förhållandevis fin ut och doften av gräs gör sig starkt påtaglig. När laget tränar tvåmål blir svenskarna uppdelade i två grupper. Holmén och Nilsson som är med i startuppställningen har röda västar, Jönsson, Farnerud och von Schlebrügge är med i det svarta. Harmoni ser ut att råda i truppen, trots att Bröndby har haft en tung säsong bakom sig. När undertecknad är på plats parkerar laget på en sjunde plats och för några veckor sedan fick tränaren sparken. Pressen utifrån är större i en storklubb som Bröndby, och sportsliga motgångar av för stora mått accepteras inte.
– Hela omvärlden kring Bröndby blir drabbad om vi är dåliga och det är inte samma sak om ett annat lag är dåligt. Det blir så stort allting här, vi blir sågade överallt och fansen är missnöjda. Vi har extremt mycket fans, som så klart vill att vi ska vinna, säger Samuel Holmén.
Att det finns ett stort intresse kring klubben blir tydligt när man är på plats på träningsanläggningen en dag mitt i veckan. Det är inte match förrän till helgen men det är två tv-team på plats vid träningen och filmar. Det står ett 40-tal fans runt planen med kaffetermosar och de följer nyfiket träningen i det fina vårvädret.
Sedan förre Bröndbyspelaren och ledaren Henrik Jensen tog över laget för några veckor sedan har laget också gått bättre. Bröndby har vunnit två och spelat en oavgjort de senaste tre matcherna, så med en ny tränare har det blivit ett lyft för laget, menar Holmén.
– Jag känner redan att självförtroendet börjar komma tillbaks i laget och tron att vi kan vinna matcherna är där igen. Jag vill inte skylla på tränaren men det känns i alla fall att det har gett resultat med tränarbytet – och det har kommit in ny energi.
Har Henrik gjort stora förändringar sedan han tillträde?
– Ja det kan man säga. Vi har bytt spelsystem. Tidigare spelade vi 4-4-2 nu spelar vi 4-3-3. Det är ganska stor skillnad, vi har precis de spelare som behövs för att spela 4-3-3 så det blev ganska naturligt.
Efter träningen tar sig spelarna bort till stadion där omklädningsrummen är. I foajén där vi journalister förpassats i väntan på spelarna ryms priser och lagbilder som klubben har bärgat genom åren. Två glada herrar, Johan Elmander och Babis Stefanidis, ses på ett lagfoto efter ligavinsten 04/05. Efter cirka tio minuter kommer Holmén ombytt, men inte i vanliga kläder utan i matchstället. Det visar sig att laget ska fotograferas inne på matcharenan, men inte än på ett tag så vi slår oss ner i den svarta soffa som finns placerad foajén.
Under det senaste årtiondet har svenska och svenskrelaterade spelare avlöst varandra i både Bröndby och FCK. Holmén, som har varit i klubben sen sommaren 2007 trivs både på och utanför planen:
– Jag känner att jag verkligen har utvecklats som spelare här. Just i Köpenhamn och Danmark trivs jag fantastiskt bra; det är en grym stad att bo i och det finns hur mycket som helst att göra utanför fotbollen.
Men vad är det som gör att flera svenska fotbollsproffs väljer att spela i Danmark istället för Sverige kan man fråga sig. Det finns flera orsaker till detta naturligtvis. En viktig skillnad mellan att vara proffs i Sverige kontra i Danmark – är pengarna. Holmén tar en klunk vatten och säger:
– Folk tror att man enbart går hit för pengarna. Ska man tjäna stora pengar är det inte Danmark man ska åka till. Men det är inte negativt när man till exempel sitter och förhandlar om ett kontrakt och att man ser att man får mer pengar på ett annat ställe än till exempel en liknande klubb i Sverige.
De utländska spelarna i Danmark tjänar helt andra pengar på grund av skatten, som är lägre och gynnsammare. Dessutom är Bröndby, Köpenhamn och ett par klubbar till väldigt rika och kan betala bra löner sett till konkurrensen som finns i Skandinavium. Att pengarna är en viktig konkurrensfaktor råder det alltså ingen tvekan om, dock inte den enda. Spelet som spelas i danska ligan är mer passningsinriktat, enligt honom själv:
– Alla lag försöker spela som Elfsborg typ, det är utvecklande inte minst för mig själv. Det har varit otroligt mycket mer passningsspel och försöka spela sig ur situationen. Det är mycket mer så här i Danmark, i Sverige är det lite mer fokus på organisation.
Tiden rusar iväg och en lagledare meddelar Holmén och de andra att det är dags för fotografering. Spelarna beger sig bort till bortre delen av planen. Lagbilderna tas ganska fort och på vägen tillbaka till omklädningsrummet frågar jag Mikael Nilsson vad det är mer som lockar? Han kliar sig i skägget och menar att danska spelet var en bidragande orsak:
– Jag tror att den danska ligan tilltalar många spelare på ett annat sätt också. Det är en lite mer spelande liga; ett öppnare spel och lite roligare fotboll helt enkelt. Det var också en anledning till att jag inte ville till allsvenskan igen, utan valde Danmark.
Nilsson menar vidare att det inte bara är spelarna det lönar sig för, utan även de danska klubbarna.
– Svenska spelare skattar mindre men danska klubbar betalar mindre för att ha en svensk eller utländsk spelare, än en dansk spelare. Naturligtvis spelar det också en roll när danska klubbar ska värva nya spelare.
Alexander Farnerud tror att en annan anledning är att det är lite bättre kvalitet på spelare och lag. Den danska ligan vinner över den svenska ligan i alla fall för tillfälligt, säger han innan traskar in i omklädningsrummet igen.
Av: Martin Sällström
Fyra faktorer att svenska spelare lockas till Danmark före Sverige:
Ekonomin:
Artistskatten sträcker sig under en längre tid i Danmark (tre år), vilket leder till att spelarna kontrakteras med en hög nettolön under minst en treårsperiod. Klubbarna slipper arbetsgivaravgift och har möjlighet att sälja spelaren till en annan klubb.
Närheten till Sverige:
Danmark är vårt grannland och det tar bara någon halvtimme att nå svensk mark; en klar fördel när man har familj och vänner som bor i Sverige.
Bättre och offensivare fotboll:
Spelarna och lagen håller en lite högre standard än i Sverige. Fotbollen är öppnare och roligare.
Spel ute i Europa:
De danska lagen Aalborg, Bröndby, FCK och Odense har alla varit ute i Europa och spelat de senaste åren. Champions League-spel för Aalborg (08/09) och FCK (06/07), Bröndby spelade UEFA-cupen (05/06) och Odense (06/07). Det enda svenska lag som har kvalificerat till en stor Europeisk turnering är Helsingborg som nådde åttondelsfinal 08/09.
Martin Sällström's Blogg 